Running back to the fire.

Kvällar som ikväll vill jag bara hoppa ut genom fönstret. Men fönstrena är stängda, det är för mycket ansträngning att resa mig upp från soffan, det ända stället där jag känner att jag platsar in och öppna dem.
Allt jag vill är att gråta, men vill inte göra det inför alla andra. Men att gå upp till mitt rum är ännu en gång för mycket ansträngning.
Musiken räddar mig kvällar som denna.
Den får mig att tänka att nångång,nånstans kommer jag känna att jag platsar in och är lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0